Vi stannar emellertid kvar veckan ut, men stämningen är minst sagt tryckt. Det känns som att ingen har något mer att säga varandra längre. 

Hemma i Stockholm...

Det har blivit måndagen den 5 september och året är 1988. Det är lite drygt 1 månad kvar tills jag fyller 18 och alltså blir myndig. Då kan jag bestämma mer själv.  Men jag känner samtidigt att jag inte vill lämna pappa ensam med ännu en sorg.

Jag känner att jag ännu inte kan tala om för honom att jag fått ett jobb på en pup i Dublin, Irlands huvudstad, och börjar efter nyåret, den 3 januari. Tids nog MÅSTE jag såklart berätta. Men att ha båda hans döttrar utomlands...  Men Irland ligger dock inte så långt bort som Nya Zeeland...  Jag kommer ju att kunna åka till Sverige ibland. Jag vill egentligen bli flygvärdinna, men jag kommer ju att få bra utbildning i engelska och jag är dock ändå bara 18 när jag börjar det här jobbet.

Julafton 1988... Jag firar jul ensam med pappa och det var i början av oktober jag bestämde mig för att berätta att jag skulle flytta till Irland. Pappa blir leldsen, något jag faktiskt ändå hade väntat mig, men han sa också att han är så stolt över mig, att jag är företagsam. 

Han tycker att det är tråkigt att det har blivit som det blivit, men ändå tacksam för att han och jag fick upp ögonen så pass tidigt och inte fått barn med våra respektive. Ja, det måste jag ju ändå hålla med om.

Slut