...heter en bok (e-bok) som jag nu har börjat läsa.

I en tillfällig lokal har en terapeut sin mottagning. Det är en lägenhet där flygplanen syns genom fönstret, barn ibland hörs från innergården. Terapeuten tar emot en patient. De sitter mitt emot varandra. Sin väska placerar kvinnan på golvet bredvid stolen. Hon berättar om branden, det lilla hon minns. En morgonrock. Trädgården utanför huset. Att hon såg någon bland träden. 

Psykodrama fångar det gastkramande i ordens makt. För att ett samtal ska kunna äga rum krävs minst två personer. Men sen, hur samtalar man - vad berättar samtalet egentligen?

(Läser klart omkring kl. 21:40 den 30 oktober).

... men kan inte förstå varför en del personer skriver så tunga och negativa inlägg? Gång på gång. Vad tjänar det till? Skriv mer glädjande och optimistigt istället. Då blir det så mycket trevligare för alla.

Kom till hotellet i Cascais i Portugal sent igår kväll. Kom in på mitt rum med havsutsikt omkring midnatt lokal tid.  

Sett så mycket vackert. Bilder kommer.

Besökt huvudstaden Lissabon idag, Behagligt väder. Ibland svalkade det så skönt. Det var regn och + 16 grader när jag kom till Cascais. Bortsett från de senaste dagarna har det inte regnat i den hör regionen sedan början av maj.

Sedan 16-tiden Igår har jag ingen dator p.g.a att en USB-port är glapp. Men då jag åker till Portugal på måndag, har jag även där bara min iPad. Blir lite smått att blogga. Solentro där jag skapar mina böcker är inte  anpassad alls för surfplattor men kanske nån gång.

Kommer inte att ha någon dator från cirka kl. 16. Den skall hämtas då en usb-port som glappar skall fixas. Har inte flash på den, men hoppas kunna ordna så småningom så jag kan ladda ner bilder till bloggen.

Kan dock ladda ner till bl.a Facebook.

Det brukar väl heta så, men det är ju också så att alla tycker inte ens om människor. Behöver inte alls handla om att göra någon illa eller om något kriminellt.  En del kan helt enkelt vara folkskygga också.  Kan också ha olika varianter av social fobi.

För egen del brukar jag se mig som "en social ensamvarg".  Trivs med människor jag tycker om och känner mig bekväm och trygg med.  Men har emellanåt behov av ensamhet också.  Men tror nog att detta kan stämma in på många.

Tror att det är lätt att man TROR att det är på ett vitt sätt.  Man kanske ser någon, antingen en helt obekant person eller någon man känner.  Men kanske man ändå inte känner hen riktigt... Hen kanske ser "glad och pigg ut", men kanske gråter inombords.

Jag var själv riktigt dålig för x antal år sedan, men har tagit bort dessa inlägg och hoppas att inget finns kvar.