...kan vara en dygd.  Absolut, och det kan finnas så mycket att vara tacksam för.

Om man drabbas av en svår sjukdom, t.ex cancer och har väldigt ont är det viktigt att försöka förstå, eller i alla fall respektera hen för att det är så det ser ut.

Om hen dessutom drabbats av en demenssjukdom, kan det göra att hen är någon annanstans, ja, blir en annan person och tappat bitar av sitt liv.

Det går inte att kräva allt av en människa som är så obotligt sjuk. 

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt.  Och visst upplevs det så, att tiden liksom "flyger iväg" och när man väntar på något, i alla fall något kul, t.ex en resa, tycks tiden snigla sig fram, men vips är det dags för hemresa igen.

Det sägs också att tiden går fortare ju äldre man blir!  Men för egen del vill jag påstå att det kan den ju inte göra, men man upplever det så.  För som liten var ju sommaren snudd på evig och som spädbarn är väl det mest intressanta mat och att få sova, och förhoppningsvis får man ett b arn som vill sova också... Vi är ju alla små och stora individer oavsett ålder...