Min mormor hette Elin.

(Elin är en svensk kortform för Helena.  Det finns ett svenskt helgon S:ta Elin av Skövde, som levde på 1100-talet.

Tidigast belagt på 1360-talet, starkaste tidsperiod 1884-99, 1990-99, 2000-

Helena är ett grekiskt namn som betyder fackla eller den lysande.  S:ta Helena var en romersk kejsarinna, mor till Konstantin den store.  Hon lät döpa sig och dog omkring år 330.  Legenden berättar att hon några år tidigare fann Kristi kors.  Som helgon tillhör hon de s.k nödhjälparna och åkallas bl.a vid åskväder och eldsvåda.  Helena var drottningnamn i Sverige på 1000-talet. Inge d y:s gemål hette Helena och ligger begravd i Vreta klosters kyrka.

Tidigast belagt på 1100-talet, starkaste tidsperiod 1960-79.

37 087 PERSONER  har Elin som tilltalsnamn

Förnamn:

37 076 kvinnor har Elin som tilltalsnamn

Totalt 61 317 kvinnor har Elin som förnamn

11 män har Elin som tilltalsnamn

Totalt 23 män har Elin som förnamn

Efternamn:

38 personer har Elin som efternamn

Medelåldern för tilltalsnamnet Elin är 26bland kvinnor och 46 år bland män

Elin är nummer 20 bland Sveriges vanligaste kvinnonamn

27 317 PERSONER har Helena som tilltalsnamn

Förnamn:

27 316 kvinnor har Helena som tilltalsnamn

Totalt 82 222 kvinnor har Helena som förnamn

1 man har Helena som tilltalsnamn

Totalt 6 män har Helena som förnamn

Efternamn:

3 personer har Helena som efternamn.)

Medelåldern för tilltalsnamnet Helena är 47

Helena är nummer 32 bland Sveriges vanligaste kvinnonamn

Grattis till dig som fyller år idag.

Fick i fredags (den 13e...) veta att resan til New York i oktober har ställts in p.g.a för få bokningar. Håller på och kollar på en ny resa, men "avslöjar" inget mer nu... Återkommer när jag vet mer...

                        Var till en tjejkompis i Kramfors 20-27 juni. Murberget på Midsommarafton. Fotade också den vackra domkyrkan i Härnösand.

Lite växlande väder, regnskurar någon dag, men i övrigt varmt och mest soligt, tidvis blåsigt.

...heter en bok (E-bok) som jag nu har börjat äsa.



En grå och regnig novemberdag finner några byggarbetare skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort därefter blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån. Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll, och deras efterforskningar leder till det förflutna. Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenheim. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar – och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias. Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker bringa klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en häxjakt i byn.
"En superspännande deckare med högt tempo, där inget är som det först ser ut att vara"
Westdeutsche Allgemeine Zeitung 

Översättare:Christine Bredenkamp/

Läser klart omkring kl. 21:30 den 18 augusti.

 24 mars: Börjar dagen kl. 6. Kläderna har jag lagt fram, kollat allt i den gröna resväskan, kabinväskan m.m Passet finns med. Hur många gånger har jag kollat? Pengar?  Tänker inte rota i resväskan nåt mer före Arlanda i alla fall, möjligen något litet i kabinväskan då…

Fina vännen M. och maken B. ska komma runt kl. 10.  M. tar med sig min gröna resväska, När vi sedan börjar närma oss Arlanda och de första skyltarna dyker upp, omkring kl. 12:50, kommer det tårar i mina ögon och det känns som att jag ska börja gråta. Glädjetårar och allt känns så otroligt spännande.

På Arlanda hör jag en kille säga ”Australien”, går fram till honom sedan, men han ska inte med på någon rundresa, ska till Brisbane.

Men ser lite senare en man och en kvinna, som står vid en automat och får den inte riktigt att fungera. Jag ser att kvinnan håller i ett papper med Tema på. Visar sig sedan att de ska vara med på samma rundresa som jag. (Nu vet jag ju att dessa två är J. och I. från Eskilstuna).

Känns så skönt att redan nu har träffat några från samma grupp. Vi går sedan tillsammans och flighten till Helsingfors går så bra (Finnair). Sitter sedan där en stund innan och hade suttit med fler från gruppen på flyget hit. Tar först foton på Arlanda och sedan lite på flygplatsen i Helsingfors.

En man, som står lite snett framför mig, säger i ett sammanhang att det är nåt i luften. Då kan jag inte hålla mig utan säger att det passar ju bra att säga på en flygplats…

Känns så bra att ha kommit så här pass långt nu.

25 mars: Flyger hela natten (med Finnair). När vi landar i Singapore, har jag inte sovit på mer än ett dygn.  Vi går ut och äter och dricker lite på kvällen, sex personer sammanlagt.

26 mars. I Singapore.  Stadsrundtur. Fotar som vanligt en del.

27 mars:  Kommer till Australien (Brisbane) på morgonen. (Flugit med Qantas).

Blir lite stressigt i inrikeshallen. Går åt fel håll + glömmer min lilla kamera i en plastkorg. Men en kvinna i personalen kommer med den.

28 mars: Katamaran till Stora Barriärrevet. Badade lite i +28–29 graders vatten. Vid ön Michaelmas Cay.

29 mars: Regnskog; Åkt linbana både upp och ner.

30 mars: Flyg med Qantas till Ayers Rock/Uluru. Fotar i solnedgången.

Kata Tjuta/Olgabergen.

Picknick utomhus. Nästan fullmåne. Den fina reseledaren M. till höger om mig. Plötsligt får jag en köttbit i halsen och kan inte andas. En kille som väl håller på med maten dunkar mig i ryggen, men det släpper inte riktigt. Men hur det nu blir, gör M. helt rätt och krisen är över. Trodde på fullt allvar att jag skulle dö där och då!!!

31 mars: Fotar i soluppgången vid Uluru.

Buss till Alice Springs.  Fint hotell Hilton. Solnedgång i Alice Springs.

1 april: Klockan är strax 13:30. Ombord på QF 722; Qantas. På väg till Adelaide, South Australias huvudstad. Är så lycklig.

Liten rundtur i Adelaide.  Kommer till hotellet cirka kl. 17.

2 april: Vinprovning i Jacob´s Creek och Barossa Valley. God lunch; forell som förrätt och bl.a risotto som huvudrätt.

3 april: När vi åker buss till färjeterminalen ser jag många vallabyer och kängurur.  Börjar gråta över allt jag får se. Lämnar fastlandet runt kl. 9:40-45 minuter med färja. På väg till Kangaroo Island.

Charmigt hotell. Havsutsikt.

Sett vilda kängurur, koalor, sjölejon, gultofskakaduor, en ödla, en svart tigerorm, en havsörn m.m

4 april: Ser bl.a en koloni australiska sjölejon vid Seal Bay.

5 april: Flyg till Melbourne. På kvällen middag på en spårvagn. Åker också omkring och det blir ”Melbourne by night”. Reseledaren sitter mitt emot mig.

6 april: Vi upptäcker Melbourne från bussen. Ser bl.a fina katedraler.

7 april. Ledig dag i Melbourne.

8 april: Sightseeing i Sydney.

9 april: Ledig dag i Sydney.

10 april: Flyg från Sydney till Dubai med en stor Airbus från Emirates.

11 april: Stadsrundtur i Dubai. Lite Tusen och en natt över det hela. Får disponera ett rum (121) över dagen till kl. 18 innan det bär av hemåt.

12 april: Hemresa till Arlanda via London Heathrow. (Planerad avgång 2:30 till London). Flugit med British Airways.

...ser egentligen i mångt och mycket annorlunda ut än innan jag gjorde min långresa. Kommer att skriva i den här bloggen då och då, men troligen inte varje dag. Kommer nog att kommentera i någon blogg ibland också, men har så mycket annat på gång just nu...

Ja, om reseföretaget får tillräckligt med bokningar, blir det så.  Bokade i alla fall en resa på 7 dagar igår.

...heter en bok (INBUNDEN) jag precis har börjat läsa.

Maria Svelands prosa talar, dialogen är suverän. Trådarna knyts ihop. Våldet och skräcken står i centrum och påverkar hela tiden. Men vi måste ändå fortsätta att leva.Christina Flodman, Nerikes AllehandaEn ny, psykologisk roman av Maria Sveland som skildrar fyra kvinnor och deras relationer, i en stad där våldet paralyserar och terroriserar.

En serievåldtäktsman härjar den lilla staden med det pampiga slottet. Medan kvinnorna tar omvägar runt parken och ser till att få sällskap hem, bestämmer sig en annan grupp för att det får vara nog. De kallar sig Kvinnornas Befrielsefront och börjar slå ner oskyldiga män för att få polis och samhälle att reagera.

Befrielsen är en berättelse om det sexuella våldet som finns i allas vår närhet, varje dag, varje timme. Det som skär genom varje kultur, varje land, varje tid. Hur ska vi kunna förstå det? Är det överhuvudtaget möjligt? En berättelse som ställer de svåraste frågorna, om att vägra ge upp, om vänskapen den största och om våra mödrar, vardagshjältinnorna. Om att slå tillbaka.

(Läser klart omkring kl. 21:35 den 12 juni)